Dags för ett nytt inlägg av Jan Karlsson, som är på resande fot och reflekterar över det han ser och ger det ett politiskt perspektiv.


Detta är ingen rolig historia, men den är viktig för den handlar om viktiga människor. Människor som beslutsfattare verkar ha glömt. Fast män med makt har säkert inte glömt, de kanske rent av vill ha det på detta vis, hur kvinnor känner vet jag inte men jag skulle vilja ha det på ett annat vis. Politik? Ja i allra högsta grad.

Sedan jag skrev texten här nedan har vi kommit till södra Italien, vid en resa mellan Taranto och Lecce en sträcka på 10 -12 mil stod det säkert 15 tjejer alla mörka i hyn – från afrikanska länder? Det är för bedrövligt, man får lust att ta hand om någon eller några, vilket inte skulle hjälpa gruppen, ledig stol skulle snabbt fyllas av någon annan.

Att verkligen försöka att göra något åt detta har förmodligen samma sprängkraft som dynamit, några få av de starkaste och vackraste kan nog vara oberoende, men de flesta har säkert några ”hjälpande” män som ryggsäck att släpa på.

 

Stolflickor

Vi åker vägen från Aix en Provence mot Cannes, det är hyfsat varmt och soligt, det sitter många tjejer på sina stolar och väntar på kunder. När vi åker i södra Frankrike på Medelhavsvägen som sträcker sig längs Medelhavet ner genom Spanien så är det massor av tjejer där, här uppe har vi inte brukat se så många.

Frankrike har efter svensk modell stiftat en lag emot att köpa sexuella tjänster, det är däremot inte förbjudet att bjuda ut samma tjänst till försäljning. Bra eller mindre bra? Tjaa enligt mitt sätt att se så har lagstiftarna glömt bort det viktigaste, nämligen att bygga ett samhälle så att dessa kvinnor kan livnära sig på ett annat arbete. Att prostituera sig har säkert inte varit deras förstaval när de slutade skolan. Men de har hamnat i valet mellan att svälta eller att kunna köpa mat och betala hyran. De tjejerna visar mera kraft än vad gubbarna från samma länder gör när de bara anser sig som arbetslösa. Huruvida den svenska lagen har effekt så är det bara att ta en snabb titt på nätet så ser man att det förmodligen finns tusen flickor varje dag som erbjuder sina tjänster i Sverige.

Jag vet inte hur jag skall se på flickornas hantering men jag fördömer dem inte, det är en evig skam att den omhuldade kapitalismen inte kan erbjuda Europas viktigaste tillgång något bättre än att sälja sin ungdoms skönhet och innersta känslighet utmed vägarna. Jag menar inte att det skulle vara något hedrande arbete de har, men å andra sidan är det mera ohederligt av ländernas politiker att organisera samhället så att medborgare blir överflödiga. Massor med ohederliga människor sysslar med att berika sig på dessa kvinnor och oss andra utan att kapitalism eller regeringar gör något för att stoppa dem – så varför djävlas med Europas fattigaste kvinnor.

Lagen betyder förmodligen endast att kunderna prutar, så för att få in dagsförtjänsten måste man kanske ha dubbelt så många kunder nu som innan lagarnas tillblivelse. Jag menar inte att tjejerna bör straffas utan att de skall erbjudas utbildning och arbete.

Till sist kan man undra var gränsen mot prostitution skall dras. Speciellt i Italien har jag sett följande bild många gånger:  ur den vackra röda Ferraribilen kliver den eleganta 65-åriga mannen, ut genom den andra dörröppningen hoppar en mycket vacker 20/25-årig kvinna, av deras uppträdande att döma kan jag försäkra att det inte är barnbarnet han är ute och åker med. Han är rik, hon är vacker, hon sätter sprätt på hans pengar, han får hennes skönhet! Skall man kalla det prostitution? Skall moralens väktare ropa på förbud och lagstiftning?

Jan Karlsson